Kuba Rose: A Childhood in 51 Pictures [signed]

A story about a cousin, a childhood and a photographer's own exploration into how to portray somebody's past in pictures. From the publisher: In 51 photographs Kuba Rose depicts his American cousin J’s childhood from when he was born until his high school graduation. It’s also a story about how J and his father carry on through a difficult divorce. How can a childhood be summarized in a series of images? How can memories even be depicted through photographs? And how do we know that memories are really memories and not memories of a photograph? These are questions that photographer Kuba Rose has been dwelling when photographing his only cousin and uncle. “I know it’s impossible to give a full picture of another person, especially only through photographs. But I’ve been fascinated by how my cousin and my uncle have carried on together all these years. After spending so much time together, they have grown very close to each other. My uncle even quit working to take care of his son. And after long periods of not feeling well, my cousin is now a young man who is doing well in life.” Included in the book is also an essay by literature scholar and editor Daniel Pedersen - To Develop a Childhood. He uses the works of Marcel Proust to try to understand how our memory works: “So what can you do if you want to try and remember your childhood and how it was without the use of a memory medium: without photographs, films or conversations? Perhaps that is an almost impossible feat. What Proust reminds us of is the way in which chance opens up the path to remembrance.” --- Swedish: Kuba Rose skildrar sin kusin Js uppväxt från födseln till examen från high school. Det är också en berättelse om hur J och hans pappa tar sig igenom en svår skilsmässa. Till boken har litteraturvetaren och redaktören Daniel Pedersen skrivit en personlig essä om minnets irrvägar och litteraturens kraft - Att framkalla en barndom. Hur kan en människas barndom sammanfattas i ett antal bilder? Hur kan minnen ens skildras genom fotografier? Och hur vet vi att minnen är just minnen och inte minnen av ett fotografi? Detta är frågor som upptagit fotografen Kuba Rose under de många år han fotograferat sin enda kusin och hans pappa. “Jag vet att det är omöjligt att ge en heltäckande bild av någon annan, speciellt bara genom fotografier. Men jag har fascinerats av hur min kusin och min morbror har stretat på i alla år. De är nu väldigt nära varandra, eftersom de under många år nästan bara umgicks med varandra. Min morbror slutade till och med att jobba för att ta hand om sin son. Och från att i perioder ha mått väldigt dåligt är min kusin nu en ung man som klarar sig bra i livet.” För att ytterligare problematisera minnet av barndomen ingår Daniel Pedersens essä Att framkalla en barndom i boken. Där tar Pedersen Marcel Proust till hjälp för att försöka förstå hur minnet fungerar: “Hur gör man då om man vill försöka minnas sin barndom, hur den var, förutom minnesmedier; alltså utan fotografier, filmer eller samtal? Kanske går det knappt att göra. Vad Proust påminner oss om på ett flertal ställen i sitt enorma verk är det sätt som slumpen öppnar vägar till minnet.” Kuba Rose är fotograf och debuterade med boken Becoming Somebody år 2016. I boken porträtteras svenska skådespelare och hur de går in i sina roller. Leif Zern skrev den inledande essän. År 2019 gjorde han en bildserie till boken Lägesrapport från Aniara som också innehöll essäer av poeten Anna Hallberg och astronomen Bengt Gustafsson. Daniel Pedersen är författare, forskare och förläggare på Bokförlaget Faethon.