Konstfack: 175 år av Kamp, glädje och misslyckande

The prominent arts and crafts college – and the largest art school in Sweden. The book summarizes Konstfack's first 175 years. Alumnis include: Hilma af Klint, Carl Milles,Torun Bülow-Hübe, Elsa Beskow, Lars Hall, Lotta Kühlhorn, Claesson Koivisto Rune, Mats Theselius, Matti Klinell, Joakim Ojanen, Stig Lindberg, Karin Mamma Andersson, Bertil Vallien, Carl Johan De Geer, Cecilia Edefalk, Jockum Nordström and the list goes on! Konstfack, Sveriges största konstnärliga högskola inom konst, design och konsthantverk, firar 175 år med en kollektiv historieskrivning. Den 20 oktober 1844 startades en ”Söndags-Rit-Skola för Handtverkare” av konstnären och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. 175 år, tiotusentals studenter och medarbetare senare, minns några av dessa sin tid på skolan som i dag heter Konstfack. Jubiléet till ära släpps en kollektiv historieskrivning där historiska fakta samsas med ett 100-tal röster som i text och bild generöst delar med sig av minnen om framgång, motgång, lärda läxor och vardag. – Genom sin 175-åriga historia har Konstfack satt sin prägel på samhället. I allt från designade produkter, inredningar och offentlig konst till barnböckernas illustrationer och grundskolans bild- och slöjdlärare. Konstfack finns överallt i vardagen, i de flesta människors liv. Även attityder, begrepp, debattämnen och konstruktiv konfrontation kan spåras till oss. Bokens berättelser ger också en förståelse för vad en konstnärlig utbildning är och vad den kan leda till i det fortsatta yrkeslivet – långt mer än det mest uppenbara, säger rektor Maria Lantz. 175 år av kamp, glädje och misslyckanden. Grattis Konstfack! handlar bland annat om jazz, kamp, kupper och kreativ ångest, om expansion av estetiska normer, lyckade experiment och en studie av olika typer av lunchgrannar på institutionen för konst. Om ett separatistiskt studentkollektiv, näbbstövlar och Mah-Jong, den bästa spellistan, gubbslemsprotester och utbildningsår som en ständig källa att ösa ur. Om ett Konstfack att likna vid ett tivoli där hisnande erfarenheter ständigt görs. Boken är både underhållande och kunskapsgivande men kan också läsas som ett högröstat inlägg i debatten om vikten av konstnärliga utbildningar och hur de kommer samhället till godo. Och att det inte alltid är så lätt – vare sig att studera på eller att leda en konsthögskola.